Karta - Petra (stad) (Petra)

Petra (grekiska πέτρα, Petra, "sten"; arabiska: البتراء, Al-Batrāʾ) var en stad under antiken och är idag en arkeologisk plats i Jordanien. Den är belägen omkring 100 kilometer norr om Aqaba intill orten Wadi Musa i provinsen Ma'an. Platsen är omgiven av berg och befinner sig i en sänka som formar en östlig flank av Wadi Arabah, den stora dalgång som leder från Döda havet till Akabaviken.

Petra upptogs på Unescos världsarvslista 1985 och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Strabon, Plinius den äldre och andra nämner Petra som nabatéernas huvudstad och centrum för karavanhandel. Staden har vattentillgång, samt är inramad av tornlika klippor, något som inte bara ger den fördelar som befästning, utan läget, där handelsrutter möttes, från Gaza i väst, Bosra och Damaskus i norr, Um alRashrash och Leuce Come vid Röda havet och genom öknen till Persiska viken gjorde den mycket betydelsefull.

Precis norr om Petra vid Al-Beidha hittades år 1950 lämningar från Neolitikum daterade till ca 7000 f.Kr.. Nabatéerna kom till området på 500-talet f.Kr. och byggde under de kommande 500 åren upp staden Petra. Stadens blomstringstid var under tiden för kung Aretas IV (r. 8 f.Kr. - 40) då staden hade 30 000 invånare. Petra förlorade sin betydelse på 100-talet efter att handelsvägarna ändrades till att gå över Palmyra och Röda havet i stället för genom Petra. Jordbävningar år 363 och 551 förstörde mycket av staden, och Petra blev övergivet.

Petra blev senare en del av romarriket och på 600-talet blev den en del av Bysantinska riket och många byggnader blev till kyrkor. I takt med att stadens livsnerv, den södra sidenvägen, ersattes med fartygstrafik så tappade staden alltmer sitt berättigande. Efter att ha varit mycket jordbävningsdrabbad övergavs staden och föll under 1200–1300-talet i glömska.

Petra blev känd i västvärlden först 1812, då den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.